Gerrard
Läste en teori om Liverpools knackiga säsongsinledning. Lite som att svära i kyrkan, men va fan. Här kommer den.
Gerrard får för stora befogenheter, centralt. Pool litar alldeles för mycket på honom, centralt.
Stevie G är egentligen ingen playmaker, ingen riktig härförare i Roy Keane eller Vieras bemärkelse. Han är förbannat bra. Men på annat. Han är fantastisk på att löpa hit och dit och inte minst i djupled. Han är en jävel på att skjuta och han är stor tillgång för laget, en bra spelare helt enkelt. Men inte centralt. Skicka ut honom på högerflanken och låt han operera fritt bäst han vill.
Liverpool har Mascherano och Xabi Alonso, mycket kompetenta innermittfältare. Mascherano grisar mer än Gerrard. Alonso är en quarterback, riktigt bra passningsspelare. Om än inte riktigt i högform denna säsong, än så länge.
Stevie G är en gudabenådad fotbollsspelare, men kanske inte centralt. Tänk Beckham, central till en början. Succé på högerflanken.
Liverpool har gjort flera av sina bästa matcher med Gerrard på kanten. CL-finalen 2005, den mirakulösa vändningen, skedde först efter att Haman kommit in på mitten, centralt. Gerrard gick ut på kanten, och var bra. Mycket bra till och med.
Rafa borde verkligen raka av sig skägget. Verkligen.
England har problem. Igen. Wes Brown, hemskickad. Terry, skadad. Går Sol Cambell in som mittback? Kanske. Personligen föredrar jag nog alterativet: Richards in som mittback med Ferdinand. Phil Neville in som högerback.
Jag vet, jävligt osexig högerback. Men han gör ett bra jobb.
Gissa vem som kommer vakta målet.... Robinson, såklart. Spännade!
Gerrard får för stora befogenheter, centralt. Pool litar alldeles för mycket på honom, centralt.
Stevie G är egentligen ingen playmaker, ingen riktig härförare i Roy Keane eller Vieras bemärkelse. Han är förbannat bra. Men på annat. Han är fantastisk på att löpa hit och dit och inte minst i djupled. Han är en jävel på att skjuta och han är stor tillgång för laget, en bra spelare helt enkelt. Men inte centralt. Skicka ut honom på högerflanken och låt han operera fritt bäst han vill.
Liverpool har Mascherano och Xabi Alonso, mycket kompetenta innermittfältare. Mascherano grisar mer än Gerrard. Alonso är en quarterback, riktigt bra passningsspelare. Om än inte riktigt i högform denna säsong, än så länge.
Stevie G är en gudabenådad fotbollsspelare, men kanske inte centralt. Tänk Beckham, central till en början. Succé på högerflanken.
Liverpool har gjort flera av sina bästa matcher med Gerrard på kanten. CL-finalen 2005, den mirakulösa vändningen, skedde först efter att Haman kommit in på mitten, centralt. Gerrard gick ut på kanten, och var bra. Mycket bra till och med.
Rafa borde verkligen raka av sig skägget. Verkligen.
England har problem. Igen. Wes Brown, hemskickad. Terry, skadad. Går Sol Cambell in som mittback? Kanske. Personligen föredrar jag nog alterativet: Richards in som mittback med Ferdinand. Phil Neville in som högerback.
Jag vet, jävligt osexig högerback. Men han gör ett bra jobb.
Gissa vem som kommer vakta målet.... Robinson, såklart. Spännade!
Även nominerade
Ribery och Marquez.
FIFA
Fifa är världens största organisation vad gäller fotboll. Av någon anledning så har man även lyckats bli en av de mest korkade organisationerna vad gäller fotboll (och mycket annat). Fifa nominerade idag 30 spelare. 30 spelare som det ska röstas på. Lagerbäck och Ljungberg ska rösta. Terry och Macclaren ska rösta. Och de kommer rösta.
De kommer kunna rösta på världsspelare som Cannavaro, Buffon, Henry, Ronaldo, Essien och Lahm. Ni vet den tyska ytterbacken. De kommer däremot inte att kunna rösta på Zlatan. Det kommer heller inte att ges möjlighet att rösta på Totti. Mannen som vann den Italienska-skytteligan förra säsongen. Och Guldskon!
Däremot är Tevez med. Som i ärlighetens namn inte gjorde särskilt stort väsen av sig i våras. Slutet av säsongen då möjligtvis undantaget. Lahm är med. Lahm.
Alltså.
Lahm är bättre än Totti, än Zlatan? För att inte tala om Cech, som i och för sig är en fantastisk målvakt men som var skadad halva förra säsongen. Vilket hån.
Kaká kommer antagligen att sopa hem priset tätt följd av Messi och Ronaldo. Men om Fifa får bestämma kommer antagligen Lahm att vinna tätt följd av Tevez och Gattuso. Inget ont om dessa spelare i övrigt. Men va fan.
De kommer kunna rösta på världsspelare som Cannavaro, Buffon, Henry, Ronaldo, Essien och Lahm. Ni vet den tyska ytterbacken. De kommer däremot inte att kunna rösta på Zlatan. Det kommer heller inte att ges möjlighet att rösta på Totti. Mannen som vann den Italienska-skytteligan förra säsongen. Och Guldskon!
Däremot är Tevez med. Som i ärlighetens namn inte gjorde särskilt stort väsen av sig i våras. Slutet av säsongen då möjligtvis undantaget. Lahm är med. Lahm.
Alltså.
Lahm är bättre än Totti, än Zlatan? För att inte tala om Cech, som i och för sig är en fantastisk målvakt men som var skadad halva förra säsongen. Vilket hån.
Kaká kommer antagligen att sopa hem priset tätt följd av Messi och Ronaldo. Men om Fifa får bestämma kommer antagligen Lahm att vinna tätt följd av Tevez och Gattuso. Inget ont om dessa spelare i övrigt. Men va fan.
Pienaar och tränarkarusellen
Såg att jag just satt nytt rekord i besökare här på sidan. Tolv, eller så. Smickrande, på riktigt. Jag begär inte mycket. Endast att få skriva lite om fotboll, och att i alla fall ett tiotal personer ska uppmärksamma det. Det är väl i all sin enkelhet inte för mycket begärt?
Läser att Sydafrikanen Pienaar, tidigare Ajax, nu utlånad till Everton från Dortmund vill stanna i the Premiership. Det är nog lika bra det. Pienaar visade upp ett imponerande spel när det begav sig i Ajax, tillsammans med Ibra. På Westfalenstadion har han inte riktigt hittat hem.
Men med Arteta som ledstjärna och mittfältskompanjon i Everton kan det gå vägen. Arteta är en av de överlägset bästa mittfältarna i ligan just nu, och har så varit under långtid. Xabi Alonsos gamla barndomskamrat har gjort fantatiskt bra ifrån sig sedan han anlände till merseysideklubben.
Henk till Chelsea, Hiddink till Chelsea, Jol till Ajax, Juande Ramos till Spurs, men vem tar i så fall hand om Sevilla och Jesus Navas? Det blåser som vanligt på toppen. Jag tror att Hiddink tidsnog gör sin landsman Henk sällskap i Chelsea.
Om Kaká någonsin flyttar till England kommer klubbar som Arsenal och Man United vara första valet, Kaká rankar de två klubbarna snäppet högre än de två andra stora i England. Jag är inte förvånad, fart och fläkt och Kaká. Inga konstigheter. Tror att han bliver vid sin läst dock. I Milan.
Klockan är 12.20. Lunch. Måste hinna äta också, ni förstår mig säkert.
Läser att Sydafrikanen Pienaar, tidigare Ajax, nu utlånad till Everton från Dortmund vill stanna i the Premiership. Det är nog lika bra det. Pienaar visade upp ett imponerande spel när det begav sig i Ajax, tillsammans med Ibra. På Westfalenstadion har han inte riktigt hittat hem.
Men med Arteta som ledstjärna och mittfältskompanjon i Everton kan det gå vägen. Arteta är en av de överlägset bästa mittfältarna i ligan just nu, och har så varit under långtid. Xabi Alonsos gamla barndomskamrat har gjort fantatiskt bra ifrån sig sedan han anlände till merseysideklubben.
Henk till Chelsea, Hiddink till Chelsea, Jol till Ajax, Juande Ramos till Spurs, men vem tar i så fall hand om Sevilla och Jesus Navas? Det blåser som vanligt på toppen. Jag tror att Hiddink tidsnog gör sin landsman Henk sällskap i Chelsea.
Om Kaká någonsin flyttar till England kommer klubbar som Arsenal och Man United vara första valet, Kaká rankar de två klubbarna snäppet högre än de två andra stora i England. Jag är inte förvånad, fart och fläkt och Kaká. Inga konstigheter. Tror att han bliver vid sin läst dock. I Milan.
Klockan är 12.20. Lunch. Måste hinna äta också, ni förstår mig säkert.
Kyla och forwards
Kallt här ikväll. Nästan vinter, fingervantar på och näsan likaså. Rinnande liksom. Mörkt är det med. Känner att jag vill skriva något i stil med Nick Hornby. Citera honom för att liksom sätta fingret på någonting som jag vill förmedla. En känsla. Det är nog vädret. Men å andra sidan, han gör det bättre än jag, läs boken. Inte för att boken är stor konst, dock är den bra, utan för att få en uppfattning om vad en klubb faktiskt kan betyda för en förtappad själ... Eller, hur en klubb kan få en själ att bli förtappad om ni så vill.
Måste bara skriva det först, innan jag glömmer, Grant tränade inte med laget, det vill säga Chelsea, dagen innan United matchen. Av religösa skäl, såvitt jag förstår. Stort på något sätt. Och konstigt. Det var ändå mannens kick off som Chelseas manager. En inte helt prestigelös sådan för att uttrycka det milt.
Lanskamper till helgen. England spelar mot Estland och Ryssland. Estland borde väl inte vara några problem. Ryssland dock, på konstgräs, med Guus Hiddink som tränare. Farligt, farligt. Holländaren är, tillsammans med Wenger, Ferguson, Mourinho och ett helt gäng italienare, en av världens bästa tränare. Och Ryssland på bortaplan är alltid en svår match.
Målvaktsproblemet har vi ju redan diskuterat, bra så. Men forwards, det ska bli spännande. Framför allt ska det bli spännande att se om den fragile Owen vågar starta. Jag tror han gör det. Och om han gör det, kommer Big Sam då att explodera?
Big Sam sa häromdagen något i stil med, - ingen annan än jag och Newcastles stab bestämmer om han spelar eller ej, Owens kompetens sträcker sig endast till att spela fotboll.
Owen svarade då, utan att verka det minsta oroad, - Jag litar på min kirurg, säger hon att jag kan spela så spelar jag.
Någon slags spänning här kanske, ett litet rabalder att vänta månne? Förövrigt så litar även jag på kirurger , det brukar bli bäst så.
England ska nog vara glada om Owen kan spela. Han levererar och går sönder med ungefär samma frekvens, tyvärr. Owen och Rooney längst fram så. Men om Owen inte kan spela, då ser det tunt ut. Johnson som inlett säsongen ganska svagt är skadad, så är även Dean Ashton. Ashton som onekligen petar in en boll eller två då och då men förövrigt är en ganska usel spelare, om ni frågar mig.
Så har vi ju såklart den långa, gängliga Peter. Även han levererar ju då och då, men spelar ju alldeles för lite i Rafas gäng. En targetspelare och en speedkula har ju dock visat sig fungera ypperligt för England på senare tid. Klassiskt och typiskt på något vis. Om Heskey hade varit fit for fight hade Macclaren, i varje fall på den här positionen, haft ett angenämnt problem. Men. För att summera. Owen och Rooney framåt för England. Spännande.
Både för oss, Big Sam och Owen.
Mittfältet behöver vi väl knappast älta, Gerrard och Lampard fungerar inte ihop. Sluta med det. Bara sluta. Alla bra fotbollsspelare fungerar inte alltid bra ihop bara för att de är just bra fotbollsspelare.
Jaha. Då så, dags att packa ihop. Lyssnar på Moneybrother. "You see the way we livin' its ok, but its not what it could have been" sjunger Anders. Det är lite så jag känner. Fan, det finns ju något mer. Och det är fotbollen som ska ta mig dit. På ett eller annat sätt. Uppåt, framåt. Hela tiden press på bollhållaren, med understöd givetvis.
Måste bara skriva det först, innan jag glömmer, Grant tränade inte med laget, det vill säga Chelsea, dagen innan United matchen. Av religösa skäl, såvitt jag förstår. Stort på något sätt. Och konstigt. Det var ändå mannens kick off som Chelseas manager. En inte helt prestigelös sådan för att uttrycka det milt.
Lanskamper till helgen. England spelar mot Estland och Ryssland. Estland borde väl inte vara några problem. Ryssland dock, på konstgräs, med Guus Hiddink som tränare. Farligt, farligt. Holländaren är, tillsammans med Wenger, Ferguson, Mourinho och ett helt gäng italienare, en av världens bästa tränare. Och Ryssland på bortaplan är alltid en svår match.
Målvaktsproblemet har vi ju redan diskuterat, bra så. Men forwards, det ska bli spännande. Framför allt ska det bli spännande att se om den fragile Owen vågar starta. Jag tror han gör det. Och om han gör det, kommer Big Sam då att explodera?
Big Sam sa häromdagen något i stil med, - ingen annan än jag och Newcastles stab bestämmer om han spelar eller ej, Owens kompetens sträcker sig endast till att spela fotboll.
Owen svarade då, utan att verka det minsta oroad, - Jag litar på min kirurg, säger hon att jag kan spela så spelar jag.
Någon slags spänning här kanske, ett litet rabalder att vänta månne? Förövrigt så litar även jag på kirurger , det brukar bli bäst så.
England ska nog vara glada om Owen kan spela. Han levererar och går sönder med ungefär samma frekvens, tyvärr. Owen och Rooney längst fram så. Men om Owen inte kan spela, då ser det tunt ut. Johnson som inlett säsongen ganska svagt är skadad, så är även Dean Ashton. Ashton som onekligen petar in en boll eller två då och då men förövrigt är en ganska usel spelare, om ni frågar mig.
Så har vi ju såklart den långa, gängliga Peter. Även han levererar ju då och då, men spelar ju alldeles för lite i Rafas gäng. En targetspelare och en speedkula har ju dock visat sig fungera ypperligt för England på senare tid. Klassiskt och typiskt på något vis. Om Heskey hade varit fit for fight hade Macclaren, i varje fall på den här positionen, haft ett angenämnt problem. Men. För att summera. Owen och Rooney framåt för England. Spännande.
Både för oss, Big Sam och Owen.
Mittfältet behöver vi väl knappast älta, Gerrard och Lampard fungerar inte ihop. Sluta med det. Bara sluta. Alla bra fotbollsspelare fungerar inte alltid bra ihop bara för att de är just bra fotbollsspelare.
Jaha. Då så, dags att packa ihop. Lyssnar på Moneybrother. "You see the way we livin' its ok, but its not what it could have been" sjunger Anders. Det är lite så jag känner. Fan, det finns ju något mer. Och det är fotbollen som ska ta mig dit. På ett eller annat sätt. Uppåt, framåt. Hela tiden press på bollhållaren, med understöd givetvis.
Har man inte äpplen får man ta päron
Kort reflektion på senaste inlägget. Har funderat endel idag, och. Frågan är vem England och Steve M skulle stoppa in emellan stolparna om man nu faktiskt valde att ställa över Robbo? Jag tror att Scott Carson skulle vara det bästa alternativet. Åtminstonde trodde jag det, men efter fyra insläppta mot Spurs är jag inte helt säker...
Å andra sidan, vad finns det för alternativ? De fyra stora i brittisk fotboll har försett sig med utländska målvakter i topp klass, eventuellt då Arsenal, med Almunia, undantaget. Säsongens uppstickare City och Blackburn håller sig även dessa med utländska förstakeeprar. Undantaget här är förstås unge herr Hart i Man City, men att kalla honom första målvakt är att gå aningen för långt.
Så, återigen. Vad har vi? Carson, Greene, Robinson, Kirkland, James. Ja, om jag vore Macclaren så skulle jag ge Carson chansen. James? Nej, det är dags nu. Släpp honom.
Carson är kanske inte den klassmålvakt som England skriker efter, men han är det bästa alternativet. Kanske inte ett fullgott sådant. Men. Har man inte äpplen så får man ta päron, som gubben sa.
Å andra sidan, vad finns det för alternativ? De fyra stora i brittisk fotboll har försett sig med utländska målvakter i topp klass, eventuellt då Arsenal, med Almunia, undantaget. Säsongens uppstickare City och Blackburn håller sig även dessa med utländska förstakeeprar. Undantaget här är förstås unge herr Hart i Man City, men att kalla honom första målvakt är att gå aningen för långt.
Så, återigen. Vad har vi? Carson, Greene, Robinson, Kirkland, James. Ja, om jag vore Macclaren så skulle jag ge Carson chansen. James? Nej, det är dags nu. Släpp honom.
Carson är kanske inte den klassmålvakt som England skriker efter, men han är det bästa alternativet. Kanske inte ett fullgott sådant. Men. Har man inte äpplen så får man ta päron, som gubben sa.
Målvakter
Jag har just skrivit en liten opponering på en liten uppsats. Metod och teori. Det står mig upp i den berömda halsen, ni vet. Så. Jag tänkte att vi kan tala om något annat som ibland står mig upp i halsen. Målvakter, och då främst Paul Robinson. Den stackaren.
Den gode Robinson har ju som de flesta av oss märkt inte rosat marknaden på sista tiden, milt uttryckt. Robbos självförtroende har nått ett lågvattenmärke. Och givetvis har detta att göra med att hans målvaktspel vacklat betänkligt och väsentligt på senare tid. Vi var väl ändå några stycken som verkligen trodde att England tillslut, efter åtta bedrövelse och sju sorger, hittat en första keeper, någon att lita på. Men nej.
Det har nu gått så långt att Jol verkligen måste ta sig en funderar på huruvida Robinson ska vakta Tottenham målet även nästa match. Och vad än Jol säger, han gick nämligen nyligen ut och försvarade sin målvakt efter de senaste matcherna, så förstår ju givetvis även han att såhär kan det inte fortsätta. Med en keeper utan tvålhala handskar skulle, med all säkerhet, Jol själv suttit betydligt säkrare i sin managerstol på White Hart lane än han gör idag. Med en annan keeper skulle Spurs, med all säkerhet, vunnit mot både Aston Villa och Liverpool. Inga konstigheter.
En annan man som dras med i cirkusen, även om han för en längre tid varit en del av en betydligt större sådan, är Macclaren. Hur ska han lösa målvaktsfrågan i de stundande EM-kvalen. Kicka Robbo och sänk honom för all framtid, kör hans självförtroende ännu djupare ner i avgrunden. Eller. Låt han spela. Se honom göra en tabbe som leder till förlust borta mot Ryssland, och bli flådd som ett lamm av den blodtörstiga tabloidpressen. Man skulle kunna uttrycka det såhär: Steve Mcclaren och Martin Jol har ännu en sak att grubbla över.
Vidic ska förhandla om nytt kontrakt med United. Antar att han får en lika förstklassig lön som Ferdinand. Med all rätt. Han är en klippa. Snart hel igen och tilbaka efter helgens fadäs.
Nu kan jag väl få sova?
Den gode Robinson har ju som de flesta av oss märkt inte rosat marknaden på sista tiden, milt uttryckt. Robbos självförtroende har nått ett lågvattenmärke. Och givetvis har detta att göra med att hans målvaktspel vacklat betänkligt och väsentligt på senare tid. Vi var väl ändå några stycken som verkligen trodde att England tillslut, efter åtta bedrövelse och sju sorger, hittat en första keeper, någon att lita på. Men nej.
Det har nu gått så långt att Jol verkligen måste ta sig en funderar på huruvida Robinson ska vakta Tottenham målet även nästa match. Och vad än Jol säger, han gick nämligen nyligen ut och försvarade sin målvakt efter de senaste matcherna, så förstår ju givetvis även han att såhär kan det inte fortsätta. Med en keeper utan tvålhala handskar skulle, med all säkerhet, Jol själv suttit betydligt säkrare i sin managerstol på White Hart lane än han gör idag. Med en annan keeper skulle Spurs, med all säkerhet, vunnit mot både Aston Villa och Liverpool. Inga konstigheter.
En annan man som dras med i cirkusen, även om han för en längre tid varit en del av en betydligt större sådan, är Macclaren. Hur ska han lösa målvaktsfrågan i de stundande EM-kvalen. Kicka Robbo och sänk honom för all framtid, kör hans självförtroende ännu djupare ner i avgrunden. Eller. Låt han spela. Se honom göra en tabbe som leder till förlust borta mot Ryssland, och bli flådd som ett lamm av den blodtörstiga tabloidpressen. Man skulle kunna uttrycka det såhär: Steve Mcclaren och Martin Jol har ännu en sak att grubbla över.
Vidic ska förhandla om nytt kontrakt med United. Antar att han får en lika förstklassig lön som Ferdinand. Med all rätt. Han är en klippa. Snart hel igen och tilbaka efter helgens fadäs.
Nu kan jag väl få sova?
Bara en gång till. Och CL
Kan inte riktigt sluta. Är för ensamt just här och just nu. Detta är mitt sällskap, tragiskt? Lite, men jag gillar det. Tro förresten inte för ett ögonblick att jag inte reflekterat över det lätt patetiska i att börja blogga nu. Men jag gör det ändå. Måste få ut det. Måste få skriva av mig. Jag vill ju uppåt, framåt. Som alla andra? Och sent ska syndarna vakna. Fråga Dida. Förjävligt och förkastligt såklart att en, förmodat överförfriskad, supporter ska kunna rusa in på planen under en CL-match. Men Dida, hjärtat. Stå upp! Synd om Celtic som gjorde en stor match. Men Milan sköter det snyggt må jag säga. Dida incidenten alltså, inte fotbollen.
Premier league lagens CL inledning är både ris och ros. Mest ros, med undantag för en del fadäser på vägen. Chelsea - Rosenborg och så senast, Liverpool mot Marseille. Marseille med ny tränare. Som vanligt stormar det om klubben men fransmännen lyckas ändå ta med sig alla tre poängen hem från Anfield. Starkt och överraskande. Liverpool borde inte släppt till, Rafa är ju en CL-räv. Det är sedan gammalt. Men de kommer igen. Går säkert till final, skulle inte förvåna mig det minsta. Men ligan får man fortsätta att vänta på. Var det 17 långa år sedan?
1-0 1-0 United, som en vän skulle uttryckt det, gjorde vad man skulle. Det var stabilt, relativt iallafall. 1-0 1-0 United är kanske inte riktigt rättvist. 4-0 igår. Men det var Wigan, detta var Roma. Med en Perrotta som nog springer mest i hela vida fotbollsvärlden, inga empiriska undersökningar gjorda dock. Jag jobbar på det.
Denna gång kom man till Old Trafford och bjöd på tufft motstånd, 1-1 hade inte varit orättvist. Snarare rättvist. Det blir tufft på Olimpico, då är United dock redan klara, Roma också och matchen kommer att vara betydelselös. Men inte prestigelös.
Arsenal tog en nödvändig seger. Återigen starkt, de har väl nästan inlett säsongen för bra? Kom ihåg, de som är bäst på hösten lyfter sällan CL-pokalen på vårkanten. Minns Lyon.
Omgångens starkaste och viktigaste. Chelsea vände och vann på Mestalla, trotts att Manolo slog på trumman som aldrig förr. Det är något visst med Mestalla, mytisk på någotvis, eller är det bara jag? Chelsea vann rättvist. Det ska sägas. Det var, liksom dagens ligaseger, en spelarnas seger, inte en managers. Inte Grants. Det syntes på Chelseaspelarna, blickarna. Det här gör vi för vår heder, för att vi kan. Inte för dig. Inte för någon rysk miljardär.
Bortamatch mot Valencia är förmodligen en av de svåraste matcherna som finns i dagens fotbollseuropa, fråga Zlatan och Inter.
Dessutom då spanjorerna tog ledningen och fick chansen att spela sin fruktade kontringsfotboll. Valencia. Ett av de få lag som kan äga en match utan att egentligen dominera den.
Om Mourinho var viktig för Chelsea så är Drogba nästintill lika viktig. Stor och stark. Respekt.
Det var nog allt. Måste sova nu. Det är kallt här. Och ingen tjej har jag heller. Helvete.
Premier league lagens CL inledning är både ris och ros. Mest ros, med undantag för en del fadäser på vägen. Chelsea - Rosenborg och så senast, Liverpool mot Marseille. Marseille med ny tränare. Som vanligt stormar det om klubben men fransmännen lyckas ändå ta med sig alla tre poängen hem från Anfield. Starkt och överraskande. Liverpool borde inte släppt till, Rafa är ju en CL-räv. Det är sedan gammalt. Men de kommer igen. Går säkert till final, skulle inte förvåna mig det minsta. Men ligan får man fortsätta att vänta på. Var det 17 långa år sedan?
1-0 1-0 United, som en vän skulle uttryckt det, gjorde vad man skulle. Det var stabilt, relativt iallafall. 1-0 1-0 United är kanske inte riktigt rättvist. 4-0 igår. Men det var Wigan, detta var Roma. Med en Perrotta som nog springer mest i hela vida fotbollsvärlden, inga empiriska undersökningar gjorda dock. Jag jobbar på det.
Denna gång kom man till Old Trafford och bjöd på tufft motstånd, 1-1 hade inte varit orättvist. Snarare rättvist. Det blir tufft på Olimpico, då är United dock redan klara, Roma också och matchen kommer att vara betydelselös. Men inte prestigelös.
Arsenal tog en nödvändig seger. Återigen starkt, de har väl nästan inlett säsongen för bra? Kom ihåg, de som är bäst på hösten lyfter sällan CL-pokalen på vårkanten. Minns Lyon.
Omgångens starkaste och viktigaste. Chelsea vände och vann på Mestalla, trotts att Manolo slog på trumman som aldrig förr. Det är något visst med Mestalla, mytisk på någotvis, eller är det bara jag? Chelsea vann rättvist. Det ska sägas. Det var, liksom dagens ligaseger, en spelarnas seger, inte en managers. Inte Grants. Det syntes på Chelseaspelarna, blickarna. Det här gör vi för vår heder, för att vi kan. Inte för dig. Inte för någon rysk miljardär.
Bortamatch mot Valencia är förmodligen en av de svåraste matcherna som finns i dagens fotbollseuropa, fråga Zlatan och Inter.
Dessutom då spanjorerna tog ledningen och fick chansen att spela sin fruktade kontringsfotboll. Valencia. Ett av de få lag som kan äga en match utan att egentligen dominera den.
Om Mourinho var viktig för Chelsea så är Drogba nästintill lika viktig. Stor och stark. Respekt.
Det var nog allt. Måste sova nu. Det är kallt här. Och ingen tjej har jag heller. Helvete.
Något mer
Såg just på TV. SVT talade om nickar. Morientes talade om nickar. Han sa att the premiership är den hårdaste och tuffaste ligan, för en nickspecialist. Det visste jag redan. Extremt många bra huvudspelare i England. Måste väl vara så, så länge det finns lag som Sam Allardyce tränar, inget ont om Big Sam i övrigt.
Talades om backarna i La liga, att det skulle hålla högre klass än i den Engelska ligan. Rent förtal om ni frågar mig. Vidic, Ferdinand, Terry, Toré, Carragher, Carvalho... Jag skulle kunna förtsätta i evigheter. Och åter evigheter.
Det finns, eller fanns en anledningen till att det gjordes eller görs fantastiskt mycket mål i La liga. Den anledningen stavas inte enbart Ronaldinho, Messi, Villa och så vidare. Anledningen kan även stavas sämre försvar. En prioriteringssak, i mångt och mycket, givetvis.
Men. Jag påstår att de bästa försvaren just nu går att finna i England, alternativt Italien, ok?
Nu får det vara bra, jag måste förslusta mig med annat.
Talades om backarna i La liga, att det skulle hålla högre klass än i den Engelska ligan. Rent förtal om ni frågar mig. Vidic, Ferdinand, Terry, Toré, Carragher, Carvalho... Jag skulle kunna förtsätta i evigheter. Och åter evigheter.
Det finns, eller fanns en anledningen till att det gjordes eller görs fantastiskt mycket mål i La liga. Den anledningen stavas inte enbart Ronaldinho, Messi, Villa och så vidare. Anledningen kan även stavas sämre försvar. En prioriteringssak, i mångt och mycket, givetvis.
Men. Jag påstår att de bästa försvaren just nu går att finna i England, alternativt Italien, ok?
Nu får det vara bra, jag måste förslusta mig med annat.
Helgen som var
Fotboll och skit. Fotboll och ångest. Min räddning, tror jag. Hoppas jag. Allt handlar väl egentligen om att skriva, skriva och uttrycka ett genuint intresse. Det går inte att fejka, det är inte lönt. Alldeles för mycket tid och lust spenderas på att ta reda på onödig (?) fakta och annan fakta. Det var som Birro skrev, om Niva. Niva sa: "Det är inte jag som är en nörd som vet namnet på Shalkes reservmålvakt. Det är mitt jobb".
Det är så jag vill ha det. Det är så jag vill vara. Jag vill skriva om fotboll. Om ångesten och känslorna som den där jävla bollen frambringar. De uppoffringar som görs i fotbollensnamn och det som försakas. Jag vill få de som inte förstår att förstå, att iallafall nicka på huvudet och säga, "fan den där killen kan ju sin skit".
Jag vill få de i min närhet att förstå att man, trotts att man är en blond, ursvensk, kille faktiskt visst kan bry sig lika mycket om när ett lag på de brittiskaöarna förlorar eller vinner som om det svenska landslaget gör det. Jag vill vara en nörd, en fotbollsfascist. Men en snäll sådan. Jag ska försöka.
Fotboll så. Mest Engelsk, men även annan om jag vill, om ni vill.
Till att börja med, proppen ur för United. Tevez börjar nu äntligen se ut som en United spelare. Det tar tid att anpassa sig. Särskilt för sydamerikaner, exemplena är många. Därmed inte sagt att det inte går, tvärtom. Det går alldeles utmärkt, men det är tufft. Det är som man brukar säga en helt annan kultur där. I England.
United med sin digra skadelista prisar med all säkerhet landslagsuppehållet, kan se Ferguson framför mig där han sitter. Avnjuter ett glas rött och är ganska belåten för tillfället. Men bekymrad. Skadorna är många och säsongen är lång. Det största glädjeämnet förövrigt var att Anderson äntligen visade fina takter. Han kommer bli stor, snart!
Arsenal är just i detta nu, tillsammans med Barca eventuellt, europas mest attraktiva lag. Det går snabbt och det är, faktiskt, inte särskilt inneffektivt längre. Hallelulja. Van Persie gjorde två, det var väl inte igår. Fabregas har slutat tjuta och tagit sitt ansvar. Med risk för att bli en klyscha, han är 20 år.
Att Barcelona släppte honom är en gåta. Wenger är den skarpaste hjärnan i ligan. Inget snack om den saken. Och vilken näsa, både rent allmänt och för talanger. Touré, ligans bästa värvning, någonsin. Om ni frågar mig.
Rafa håller som vanligt på att rotera sönder pool. Synd och skam. Det bästa laget ska spela. Att sedan vila spelare då och då är en annan sak. En nödvändighet. Torres till exempel, såg trött ut idag. Ändock ett mål, starkt. Kanske borde han lägga än mer ansvar hos Stevie G, men idag verkade det som att även han inte riktigt hade orken, eller lusten?
Tottenham. Ja, vad ska man säga. Det börjar nästa bli lite synd om den gode Jol, vars bröder heter Dick och Cock by the way. Men som Beckaham skulle sagt, at the end of the day så är det starkt att ta med sig en pinne från Anfield, alltid. Tottenham kommer att sluta femma även denna säsong. Med eller utan Jol.
Chelsea har, som väl knappast undgått någon problem. Mourinho betydde nog precis så mycket som man kunde tänka sig för de blåa. Spelarna som av ren stolthet, proffisionalitet och lite jävlar annamma tog en seger idag. Inte Grants förtjänst det inte. Kalou gjorde Chelseas första ligamål sedan i början av augusti och det krävdes lite hjälp från Meite och Jaaskelainen. Kalou och Chelsea tackar och bockar.
Bolton har fortsatta problem. Little Sam har det inte lätt. Han eller Jol får väl kicken först kan man tänkta sig, eller?
Blackburn smyger med och City har Elano. Bra värvning måste man säga. Kan tro att herr Blumer själv är ganska nöjd med att komma ifrån kylan och Ukraina till världens hetaste liga och tahiländska, smutsiga, miljoner. Vem skulle inte va det? Men Bianchi måste få spela mera, när han är frisk vill säga och Isaksson, det är ett hån. Varken mer eller mindre. Finns det något annat som spökar i bakgrunden, vem vet....
Ja, det var nog allt jag orkar med för idag. Nu, åter till söndagsångesten.
Det är så jag vill ha det. Det är så jag vill vara. Jag vill skriva om fotboll. Om ångesten och känslorna som den där jävla bollen frambringar. De uppoffringar som görs i fotbollensnamn och det som försakas. Jag vill få de som inte förstår att förstå, att iallafall nicka på huvudet och säga, "fan den där killen kan ju sin skit".
Jag vill få de i min närhet att förstå att man, trotts att man är en blond, ursvensk, kille faktiskt visst kan bry sig lika mycket om när ett lag på de brittiskaöarna förlorar eller vinner som om det svenska landslaget gör det. Jag vill vara en nörd, en fotbollsfascist. Men en snäll sådan. Jag ska försöka.
Fotboll så. Mest Engelsk, men även annan om jag vill, om ni vill.
Till att börja med, proppen ur för United. Tevez börjar nu äntligen se ut som en United spelare. Det tar tid att anpassa sig. Särskilt för sydamerikaner, exemplena är många. Därmed inte sagt att det inte går, tvärtom. Det går alldeles utmärkt, men det är tufft. Det är som man brukar säga en helt annan kultur där. I England.
United med sin digra skadelista prisar med all säkerhet landslagsuppehållet, kan se Ferguson framför mig där han sitter. Avnjuter ett glas rött och är ganska belåten för tillfället. Men bekymrad. Skadorna är många och säsongen är lång. Det största glädjeämnet förövrigt var att Anderson äntligen visade fina takter. Han kommer bli stor, snart!
Arsenal är just i detta nu, tillsammans med Barca eventuellt, europas mest attraktiva lag. Det går snabbt och det är, faktiskt, inte särskilt inneffektivt längre. Hallelulja. Van Persie gjorde två, det var väl inte igår. Fabregas har slutat tjuta och tagit sitt ansvar. Med risk för att bli en klyscha, han är 20 år.
Att Barcelona släppte honom är en gåta. Wenger är den skarpaste hjärnan i ligan. Inget snack om den saken. Och vilken näsa, både rent allmänt och för talanger. Touré, ligans bästa värvning, någonsin. Om ni frågar mig.
Rafa håller som vanligt på att rotera sönder pool. Synd och skam. Det bästa laget ska spela. Att sedan vila spelare då och då är en annan sak. En nödvändighet. Torres till exempel, såg trött ut idag. Ändock ett mål, starkt. Kanske borde han lägga än mer ansvar hos Stevie G, men idag verkade det som att även han inte riktigt hade orken, eller lusten?
Tottenham. Ja, vad ska man säga. Det börjar nästa bli lite synd om den gode Jol, vars bröder heter Dick och Cock by the way. Men som Beckaham skulle sagt, at the end of the day så är det starkt att ta med sig en pinne från Anfield, alltid. Tottenham kommer att sluta femma även denna säsong. Med eller utan Jol.
Chelsea har, som väl knappast undgått någon problem. Mourinho betydde nog precis så mycket som man kunde tänka sig för de blåa. Spelarna som av ren stolthet, proffisionalitet och lite jävlar annamma tog en seger idag. Inte Grants förtjänst det inte. Kalou gjorde Chelseas första ligamål sedan i början av augusti och det krävdes lite hjälp från Meite och Jaaskelainen. Kalou och Chelsea tackar och bockar.
Bolton har fortsatta problem. Little Sam har det inte lätt. Han eller Jol får väl kicken först kan man tänkta sig, eller?
Blackburn smyger med och City har Elano. Bra värvning måste man säga. Kan tro att herr Blumer själv är ganska nöjd med att komma ifrån kylan och Ukraina till världens hetaste liga och tahiländska, smutsiga, miljoner. Vem skulle inte va det? Men Bianchi måste få spela mera, när han är frisk vill säga och Isaksson, det är ett hån. Varken mer eller mindre. Finns det något annat som spökar i bakgrunden, vem vet....
Ja, det var nog allt jag orkar med för idag. Nu, åter till söndagsångesten.
