Helgen som var
Fotboll och skit. Fotboll och ångest. Min räddning, tror jag. Hoppas jag. Allt handlar väl egentligen om att skriva, skriva och uttrycka ett genuint intresse. Det går inte att fejka, det är inte lönt. Alldeles för mycket tid och lust spenderas på att ta reda på onödig (?) fakta och annan fakta. Det var som Birro skrev, om Niva. Niva sa: "Det är inte jag som är en nörd som vet namnet på Shalkes reservmålvakt. Det är mitt jobb".
Det är så jag vill ha det. Det är så jag vill vara. Jag vill skriva om fotboll. Om ångesten och känslorna som den där jävla bollen frambringar. De uppoffringar som görs i fotbollensnamn och det som försakas. Jag vill få de som inte förstår att förstå, att iallafall nicka på huvudet och säga, "fan den där killen kan ju sin skit".
Jag vill få de i min närhet att förstå att man, trotts att man är en blond, ursvensk, kille faktiskt visst kan bry sig lika mycket om när ett lag på de brittiskaöarna förlorar eller vinner som om det svenska landslaget gör det. Jag vill vara en nörd, en fotbollsfascist. Men en snäll sådan. Jag ska försöka.
Fotboll så. Mest Engelsk, men även annan om jag vill, om ni vill.
Till att börja med, proppen ur för United. Tevez börjar nu äntligen se ut som en United spelare. Det tar tid att anpassa sig. Särskilt för sydamerikaner, exemplena är många. Därmed inte sagt att det inte går, tvärtom. Det går alldeles utmärkt, men det är tufft. Det är som man brukar säga en helt annan kultur där. I England.
United med sin digra skadelista prisar med all säkerhet landslagsuppehållet, kan se Ferguson framför mig där han sitter. Avnjuter ett glas rött och är ganska belåten för tillfället. Men bekymrad. Skadorna är många och säsongen är lång. Det största glädjeämnet förövrigt var att Anderson äntligen visade fina takter. Han kommer bli stor, snart!
Arsenal är just i detta nu, tillsammans med Barca eventuellt, europas mest attraktiva lag. Det går snabbt och det är, faktiskt, inte särskilt inneffektivt längre. Hallelulja. Van Persie gjorde två, det var väl inte igår. Fabregas har slutat tjuta och tagit sitt ansvar. Med risk för att bli en klyscha, han är 20 år.
Att Barcelona släppte honom är en gåta. Wenger är den skarpaste hjärnan i ligan. Inget snack om den saken. Och vilken näsa, både rent allmänt och för talanger. Touré, ligans bästa värvning, någonsin. Om ni frågar mig.
Rafa håller som vanligt på att rotera sönder pool. Synd och skam. Det bästa laget ska spela. Att sedan vila spelare då och då är en annan sak. En nödvändighet. Torres till exempel, såg trött ut idag. Ändock ett mål, starkt. Kanske borde han lägga än mer ansvar hos Stevie G, men idag verkade det som att även han inte riktigt hade orken, eller lusten?
Tottenham. Ja, vad ska man säga. Det börjar nästa bli lite synd om den gode Jol, vars bröder heter Dick och Cock by the way. Men som Beckaham skulle sagt, at the end of the day så är det starkt att ta med sig en pinne från Anfield, alltid. Tottenham kommer att sluta femma även denna säsong. Med eller utan Jol.
Chelsea har, som väl knappast undgått någon problem. Mourinho betydde nog precis så mycket som man kunde tänka sig för de blåa. Spelarna som av ren stolthet, proffisionalitet och lite jävlar annamma tog en seger idag. Inte Grants förtjänst det inte. Kalou gjorde Chelseas första ligamål sedan i början av augusti och det krävdes lite hjälp från Meite och Jaaskelainen. Kalou och Chelsea tackar och bockar.
Bolton har fortsatta problem. Little Sam har det inte lätt. Han eller Jol får väl kicken först kan man tänkta sig, eller?
Blackburn smyger med och City har Elano. Bra värvning måste man säga. Kan tro att herr Blumer själv är ganska nöjd med att komma ifrån kylan och Ukraina till världens hetaste liga och tahiländska, smutsiga, miljoner. Vem skulle inte va det? Men Bianchi måste få spela mera, när han är frisk vill säga och Isaksson, det är ett hån. Varken mer eller mindre. Finns det något annat som spökar i bakgrunden, vem vet....
Ja, det var nog allt jag orkar med för idag. Nu, åter till söndagsångesten.
Det är så jag vill ha det. Det är så jag vill vara. Jag vill skriva om fotboll. Om ångesten och känslorna som den där jävla bollen frambringar. De uppoffringar som görs i fotbollensnamn och det som försakas. Jag vill få de som inte förstår att förstå, att iallafall nicka på huvudet och säga, "fan den där killen kan ju sin skit".
Jag vill få de i min närhet att förstå att man, trotts att man är en blond, ursvensk, kille faktiskt visst kan bry sig lika mycket om när ett lag på de brittiskaöarna förlorar eller vinner som om det svenska landslaget gör det. Jag vill vara en nörd, en fotbollsfascist. Men en snäll sådan. Jag ska försöka.
Fotboll så. Mest Engelsk, men även annan om jag vill, om ni vill.
Till att börja med, proppen ur för United. Tevez börjar nu äntligen se ut som en United spelare. Det tar tid att anpassa sig. Särskilt för sydamerikaner, exemplena är många. Därmed inte sagt att det inte går, tvärtom. Det går alldeles utmärkt, men det är tufft. Det är som man brukar säga en helt annan kultur där. I England.
United med sin digra skadelista prisar med all säkerhet landslagsuppehållet, kan se Ferguson framför mig där han sitter. Avnjuter ett glas rött och är ganska belåten för tillfället. Men bekymrad. Skadorna är många och säsongen är lång. Det största glädjeämnet förövrigt var att Anderson äntligen visade fina takter. Han kommer bli stor, snart!
Arsenal är just i detta nu, tillsammans med Barca eventuellt, europas mest attraktiva lag. Det går snabbt och det är, faktiskt, inte särskilt inneffektivt längre. Hallelulja. Van Persie gjorde två, det var väl inte igår. Fabregas har slutat tjuta och tagit sitt ansvar. Med risk för att bli en klyscha, han är 20 år.
Att Barcelona släppte honom är en gåta. Wenger är den skarpaste hjärnan i ligan. Inget snack om den saken. Och vilken näsa, både rent allmänt och för talanger. Touré, ligans bästa värvning, någonsin. Om ni frågar mig.
Rafa håller som vanligt på att rotera sönder pool. Synd och skam. Det bästa laget ska spela. Att sedan vila spelare då och då är en annan sak. En nödvändighet. Torres till exempel, såg trött ut idag. Ändock ett mål, starkt. Kanske borde han lägga än mer ansvar hos Stevie G, men idag verkade det som att även han inte riktigt hade orken, eller lusten?
Tottenham. Ja, vad ska man säga. Det börjar nästa bli lite synd om den gode Jol, vars bröder heter Dick och Cock by the way. Men som Beckaham skulle sagt, at the end of the day så är det starkt att ta med sig en pinne från Anfield, alltid. Tottenham kommer att sluta femma även denna säsong. Med eller utan Jol.
Chelsea har, som väl knappast undgått någon problem. Mourinho betydde nog precis så mycket som man kunde tänka sig för de blåa. Spelarna som av ren stolthet, proffisionalitet och lite jävlar annamma tog en seger idag. Inte Grants förtjänst det inte. Kalou gjorde Chelseas första ligamål sedan i början av augusti och det krävdes lite hjälp från Meite och Jaaskelainen. Kalou och Chelsea tackar och bockar.
Bolton har fortsatta problem. Little Sam har det inte lätt. Han eller Jol får väl kicken först kan man tänkta sig, eller?
Blackburn smyger med och City har Elano. Bra värvning måste man säga. Kan tro att herr Blumer själv är ganska nöjd med att komma ifrån kylan och Ukraina till världens hetaste liga och tahiländska, smutsiga, miljoner. Vem skulle inte va det? Men Bianchi måste få spela mera, när han är frisk vill säga och Isaksson, det är ett hån. Varken mer eller mindre. Finns det något annat som spökar i bakgrunden, vem vet....
Ja, det var nog allt jag orkar med för idag. Nu, åter till söndagsångesten.
Kommentarer
Trackback
