Målvakter
Jag har just skrivit en liten opponering på en liten uppsats. Metod och teori. Det står mig upp i den berömda halsen, ni vet. Så. Jag tänkte att vi kan tala om något annat som ibland står mig upp i halsen. Målvakter, och då främst Paul Robinson. Den stackaren.
Den gode Robinson har ju som de flesta av oss märkt inte rosat marknaden på sista tiden, milt uttryckt. Robbos självförtroende har nått ett lågvattenmärke. Och givetvis har detta att göra med att hans målvaktspel vacklat betänkligt och väsentligt på senare tid. Vi var väl ändå några stycken som verkligen trodde att England tillslut, efter åtta bedrövelse och sju sorger, hittat en första keeper, någon att lita på. Men nej.
Det har nu gått så långt att Jol verkligen måste ta sig en funderar på huruvida Robinson ska vakta Tottenham målet även nästa match. Och vad än Jol säger, han gick nämligen nyligen ut och försvarade sin målvakt efter de senaste matcherna, så förstår ju givetvis även han att såhär kan det inte fortsätta. Med en keeper utan tvålhala handskar skulle, med all säkerhet, Jol själv suttit betydligt säkrare i sin managerstol på White Hart lane än han gör idag. Med en annan keeper skulle Spurs, med all säkerhet, vunnit mot både Aston Villa och Liverpool. Inga konstigheter.
En annan man som dras med i cirkusen, även om han för en längre tid varit en del av en betydligt större sådan, är Macclaren. Hur ska han lösa målvaktsfrågan i de stundande EM-kvalen. Kicka Robbo och sänk honom för all framtid, kör hans självförtroende ännu djupare ner i avgrunden. Eller. Låt han spela. Se honom göra en tabbe som leder till förlust borta mot Ryssland, och bli flådd som ett lamm av den blodtörstiga tabloidpressen. Man skulle kunna uttrycka det såhär: Steve Mcclaren och Martin Jol har ännu en sak att grubbla över.
Vidic ska förhandla om nytt kontrakt med United. Antar att han får en lika förstklassig lön som Ferdinand. Med all rätt. Han är en klippa. Snart hel igen och tilbaka efter helgens fadäs.
Nu kan jag väl få sova?
Den gode Robinson har ju som de flesta av oss märkt inte rosat marknaden på sista tiden, milt uttryckt. Robbos självförtroende har nått ett lågvattenmärke. Och givetvis har detta att göra med att hans målvaktspel vacklat betänkligt och väsentligt på senare tid. Vi var väl ändå några stycken som verkligen trodde att England tillslut, efter åtta bedrövelse och sju sorger, hittat en första keeper, någon att lita på. Men nej.
Det har nu gått så långt att Jol verkligen måste ta sig en funderar på huruvida Robinson ska vakta Tottenham målet även nästa match. Och vad än Jol säger, han gick nämligen nyligen ut och försvarade sin målvakt efter de senaste matcherna, så förstår ju givetvis även han att såhär kan det inte fortsätta. Med en keeper utan tvålhala handskar skulle, med all säkerhet, Jol själv suttit betydligt säkrare i sin managerstol på White Hart lane än han gör idag. Med en annan keeper skulle Spurs, med all säkerhet, vunnit mot både Aston Villa och Liverpool. Inga konstigheter.
En annan man som dras med i cirkusen, även om han för en längre tid varit en del av en betydligt större sådan, är Macclaren. Hur ska han lösa målvaktsfrågan i de stundande EM-kvalen. Kicka Robbo och sänk honom för all framtid, kör hans självförtroende ännu djupare ner i avgrunden. Eller. Låt han spela. Se honom göra en tabbe som leder till förlust borta mot Ryssland, och bli flådd som ett lamm av den blodtörstiga tabloidpressen. Man skulle kunna uttrycka det såhär: Steve Mcclaren och Martin Jol har ännu en sak att grubbla över.
Vidic ska förhandla om nytt kontrakt med United. Antar att han får en lika förstklassig lön som Ferdinand. Med all rätt. Han är en klippa. Snart hel igen och tilbaka efter helgens fadäs.
Nu kan jag väl få sova?
Kommentarer
Trackback
