tristess och elefanter
Jag gillar inte det här. Tycker inte om det alls. Uppehåll i varenda liga värd namnet och jag har inget att göra.
Det är alltid något dystert som innfinner sig vid varje landslagssamling. En saknad, ett tomrum. Soffan i lägenheten gapar tom och teven står tyst. Jag har liksom lite, lite tråkigare än vanligt.
Vid det här laget brukar ju Niklas Holmberg ha hunnit hälsa alla välkomna till en solig höstdag i London eller Manchester. Han har vidare, vid den här tiden, lyckats försätta sig själv i extas minst tre gånger. Detta på grund av att Mcshefferey har haft ett skott i målgaveln då Birmingham möter Sunderland, eller något liknande...
Ja, jag vet. Ikväll är det EM-kval. Det är England mot Estland, Irland mot Tyskland, Alpland mot Sverige och Färöarna mot Franrike. Frankrike som fick mellanlanda i Norge för att senare ta sig vidare till Färöarna, det var lite dimmigt nämligen. Men Les blues är på plats och matchen ska spelas.
Det ska bli intressant och kul på sammagång. Givetvis. Jag är verkligen livglad på många sätt. Glad för att det ska spelas en hel del intressanta matcher. Livrädd för att de inte ska gå precis som jag vill. Jag gillar nämligen inte skrällar.
Eller, låt mig ta det en gång till. Jag gillar skrällar. Bara de inte får för långt gående konsekvenser. Bara de inte river upp sår i min perfekta lilla fotbollsvärld.
Det gillar jag inte alls. Lite fegt kanske. Men.
Jag vill att VM-semifinalen ska spelas mellan Italien och Argentina, att Frankrike ska spela mot Brasilien eller någon annan match med samma dignitet och puls. Jag vill inte, som under VM 2002, se en bronsmatch mellan Turkiet och Sydkorea. Jag vill inte att Grekland ännu en gång vinner EM. Vilket i och för sig väl är ganska riskfritt. Men ni förstår poängen...
Jag vill se de stora elefanterna dansa.
Det är alltid något dystert som innfinner sig vid varje landslagssamling. En saknad, ett tomrum. Soffan i lägenheten gapar tom och teven står tyst. Jag har liksom lite, lite tråkigare än vanligt.
Vid det här laget brukar ju Niklas Holmberg ha hunnit hälsa alla välkomna till en solig höstdag i London eller Manchester. Han har vidare, vid den här tiden, lyckats försätta sig själv i extas minst tre gånger. Detta på grund av att Mcshefferey har haft ett skott i målgaveln då Birmingham möter Sunderland, eller något liknande...
Ja, jag vet. Ikväll är det EM-kval. Det är England mot Estland, Irland mot Tyskland, Alpland mot Sverige och Färöarna mot Franrike. Frankrike som fick mellanlanda i Norge för att senare ta sig vidare till Färöarna, det var lite dimmigt nämligen. Men Les blues är på plats och matchen ska spelas.
Det ska bli intressant och kul på sammagång. Givetvis. Jag är verkligen livglad på många sätt. Glad för att det ska spelas en hel del intressanta matcher. Livrädd för att de inte ska gå precis som jag vill. Jag gillar nämligen inte skrällar.
Eller, låt mig ta det en gång till. Jag gillar skrällar. Bara de inte får för långt gående konsekvenser. Bara de inte river upp sår i min perfekta lilla fotbollsvärld.
Det gillar jag inte alls. Lite fegt kanske. Men.
Jag vill att VM-semifinalen ska spelas mellan Italien och Argentina, att Frankrike ska spela mot Brasilien eller någon annan match med samma dignitet och puls. Jag vill inte, som under VM 2002, se en bronsmatch mellan Turkiet och Sydkorea. Jag vill inte att Grekland ännu en gång vinner EM. Vilket i och för sig väl är ganska riskfritt. Men ni förstår poängen...
Jag vill se de stora elefanterna dansa.
Kommentarer
Trackback
