Englands pivote
Så var det klart. Sverige och England tog båda komfortabla segrar. 0-3, 3-0. Inga konstigheter.
Möter man ett lag som är lägre rankat än fotbollstorheter som Hong Kong och Malawi så ska det ju heller inte vara några problem. Det var det England gjorde. Man mötte Estland, inte Lettland vilket en av Sveriges största dagstidningar idag gladeligen stoltserade med på förstasidan.
Jag ska villigt erkänna att jag inte såg den första halvleken, kom hem lagom till den andra. Vilket såhär i efterhand får sägas var ett felbeslut. Andra halvlek var ett sömnpiller. Den enda som ibland försökte pigga upp mig var Joe Cole. Cole är Englands Chippen. Han älskar de här matcherna, brilljerar med sin teknik. Som Chippen igår. Ett svagt motstånd och lättlurade backar. Då trivs de.
Går inte att dra några större slusatser av gårdagens match.
Nästa match, mot Ryssland, i Ryssland, på konstgräs. Då. Då gäller det.
Jag utgår från att Barry spelar, han var mycket bra igår. Han tar det där lilla extra djupet som både Lampard och Gerrard tenderar att glömma alldeles. Englands pivote. Han har dock vissa brister, farten framför allt. Men sålänge Gerrard gör sitt jobb och Barry kan koncentrera sig på det defensiva så är allt frid och fröjd.
Mot Ryssland är det inte omöjligt att Macclaren formera sitt lag med fem mittfältare, kanske får då Barry äran att operera bakom både Fat Frank och Stevie G.
Frågan är då: vem ska spela forward? Owen kan jag tänka mig. Men ska Macclaren då bänka Rooney, som gjorde sitt första landslagsmål på två långa år igår. Nej. Det låter sig nog inte göras. Kanske blir det ett fyrmannamittfält i alla fall. Men kan Macclaren verkligen bänka Barry? Eller blir det Lampard som får vila återigen?
Den som lever får se...
Möter man ett lag som är lägre rankat än fotbollstorheter som Hong Kong och Malawi så ska det ju heller inte vara några problem. Det var det England gjorde. Man mötte Estland, inte Lettland vilket en av Sveriges största dagstidningar idag gladeligen stoltserade med på förstasidan.
Jag ska villigt erkänna att jag inte såg den första halvleken, kom hem lagom till den andra. Vilket såhär i efterhand får sägas var ett felbeslut. Andra halvlek var ett sömnpiller. Den enda som ibland försökte pigga upp mig var Joe Cole. Cole är Englands Chippen. Han älskar de här matcherna, brilljerar med sin teknik. Som Chippen igår. Ett svagt motstånd och lättlurade backar. Då trivs de.
Går inte att dra några större slusatser av gårdagens match.
Nästa match, mot Ryssland, i Ryssland, på konstgräs. Då. Då gäller det.
Jag utgår från att Barry spelar, han var mycket bra igår. Han tar det där lilla extra djupet som både Lampard och Gerrard tenderar att glömma alldeles. Englands pivote. Han har dock vissa brister, farten framför allt. Men sålänge Gerrard gör sitt jobb och Barry kan koncentrera sig på det defensiva så är allt frid och fröjd.
Mot Ryssland är det inte omöjligt att Macclaren formera sitt lag med fem mittfältare, kanske får då Barry äran att operera bakom både Fat Frank och Stevie G.
Frågan är då: vem ska spela forward? Owen kan jag tänka mig. Men ska Macclaren då bänka Rooney, som gjorde sitt första landslagsmål på två långa år igår. Nej. Det låter sig nog inte göras. Kanske blir det ett fyrmannamittfält i alla fall. Men kan Macclaren verkligen bänka Barry? Eller blir det Lampard som får vila återigen?
Den som lever får se...
Kommentarer
Trackback
