Draken och jag
Jag gör det nu. Jag är sugen. Jag vill skriva mera, berätta.
Kom just hem från Porto. Fokuserar ju ofta och gärna på England här i bloggen. Kommer fortsätta med detta men jag bara måste skriva lite om matchen jag såg. Om Porto, som är en fantastiskt vacker stad by the way.
Såg Porto besegra ett blekt V. Setubal, som mina portugisiska vänner hävdar att Mourinho vill köpa för att hans far engång i tiden spelade där, med 2-0.
Fick se ett Lisandro Lopez mål och en patenterad yttersida från Quaresma. Om den gode Quaresma inte envisades med att ramla i tid och otid så skulle jag verkligen gilla honom. Jag menar, jag gillar honom. Men. Han lider lite av Ronaldo-syndromet. Han måste lära sig att stå på fötterna. Något som Premier league nu verkar ha lärt Ronaldo. Bara Nani kvar då. Och Wilhelmsson förstås, men det är nog hopplöst.
Högerbacken Bosingwa i Porto är väldigt fin. Lugn, stor och offensiv. Om Miguel fortsätter att festa varje torsdag och även i framtiden envisas med att röka så är det nog Bosingwa som får beträda Råsundas matta när det beger sig i det stundande kvalet.
Lucho är också mycket bra. One touch, inga konstigheter. Om han bara kunde lära sig att delta i spelet mer än ca 20 minuter per match så skulle han vara en av de bästa.
***
Finns mycket att säga om Englands EM-kval. Men jag vet inte. De var väl inte bättre. Shearer, Capello, Mourinho, O'Neill.... Vi får väl se.
Jag undrar om Mourinho kan motstå utmaningen. Annars är nog Capello ett hett namn, snackar inte språket förstås. Men får man Capello får man också Zola och han kan språket.
Inga problem.
Dessutom har han ett synnerligen gott rykte på de brittiska-öarna.
Vi hörs. Snart.
Kom just hem från Porto. Fokuserar ju ofta och gärna på England här i bloggen. Kommer fortsätta med detta men jag bara måste skriva lite om matchen jag såg. Om Porto, som är en fantastiskt vacker stad by the way.
Såg Porto besegra ett blekt V. Setubal, som mina portugisiska vänner hävdar att Mourinho vill köpa för att hans far engång i tiden spelade där, med 2-0.
Fick se ett Lisandro Lopez mål och en patenterad yttersida från Quaresma. Om den gode Quaresma inte envisades med att ramla i tid och otid så skulle jag verkligen gilla honom. Jag menar, jag gillar honom. Men. Han lider lite av Ronaldo-syndromet. Han måste lära sig att stå på fötterna. Något som Premier league nu verkar ha lärt Ronaldo. Bara Nani kvar då. Och Wilhelmsson förstås, men det är nog hopplöst.
Högerbacken Bosingwa i Porto är väldigt fin. Lugn, stor och offensiv. Om Miguel fortsätter att festa varje torsdag och även i framtiden envisas med att röka så är det nog Bosingwa som får beträda Råsundas matta när det beger sig i det stundande kvalet.
Lucho är också mycket bra. One touch, inga konstigheter. Om han bara kunde lära sig att delta i spelet mer än ca 20 minuter per match så skulle han vara en av de bästa.
***
Finns mycket att säga om Englands EM-kval. Men jag vet inte. De var väl inte bättre. Shearer, Capello, Mourinho, O'Neill.... Vi får väl se.
Jag undrar om Mourinho kan motstå utmaningen. Annars är nog Capello ett hett namn, snackar inte språket förstås. Men får man Capello får man också Zola och han kan språket.
Inga problem.
Dessutom har han ett synnerligen gott rykte på de brittiska-öarna.
Vi hörs. Snart.
Tillbaka och vi börjar på Stamford
Jag har varit en skam ett tag nu men jag har helt enkelt inte haft tid. Ledsen för det. Men jag har gjort andra saker. Roliga saker.
Var i London för länge sedan. Eller iallafall känns det som att det var länge sedan. Jag var på Stamford bridge. Chelsea-Everton. Everton utan Arteta men med en comebackande Cahill. Jag var där i god tid innan, givetvis. Jag hade ingen biljett men hade iallafall bestämt mig för att insupa lite Premier league luft, känna på det. Även om det inte skulle ges möjlighet att se någon match. Slutsålt nämligen, såklart.
Jag vandrade runt arenan i cirka en timma, sprang på en mjukis-klädd Malouda, som var skadad för dagen och senare även en spritluktande gubbe. I vanliga fall skulle jag varit fantastiskt nöjd med att se Malouda. Men just den här dagen var det gubben som gjorde mig allra lyckligast. Han krängde biljetter. Jag köpte direkt, hann inte ens tänka tanken att pruta. 70£. Pang bom. Jag var inne.
Shed Lower, kortsida. Trots att gubben garanterade långsida. Men skit i det. Jag satt bland Chelsea-supportrar men bara tre meter bort på min högra sida återfanns Everton-fansen. Kul som fan. Så många "counts" har jag aldrig hört skrikas på en och samma dag.
Första halvlek, bakom Howard i Everton målet. Howard gjorde några riktigt bra räddningar. Han växer, så länge han kan kontrollera sitt tourettes (undrar om det stavas så) åtminstonde. 0-0 i halv tid.
Andra halvlek, bakom Chelseas mål och Cudicini. Drogba gör 1-0.
Sen, i den 87:e minuten. Då händer det. McFadden viker in från höger och skjuter, skottet tar på en Chelsea-back och går i en vid båge in i straffområdet. Cahill finns där, med Belletti i ryggen. Belletti gör som vanligt ett kasst defensivt arbete. Cahill tackar och bockar. Cahill gör en cykelspark, pang bom igen, i mål! 1-1. Jag blir glad som fan men håller mig fortfarande tyst och lugnt. Feg som jag är. Det var nämligen en upplevelse att se hela Everton-klacken explodera och svårt att inte ryckas med.
Everton spelarna bildar hög framför mig och läktaren till höger om mig exploderar. Fett!
Sedan bar det av hem. Hem till Svedala. Till Råsunda. Sverige-Lettland. Tommy Söderberg med familj kunde tyvärr inte gå på matchen så honoms dotter skänkte mig och en kompis sina biljetter. Snälla som få, tack och bock!
Matchen var sådär. Sverige är i EM. Kallt var det också, men det var gratis!
Sedan bar det av till Porto. Där var det varmare men det tar vi en annangång, för jag är tillbaka!
Tjena.
Var i London för länge sedan. Eller iallafall känns det som att det var länge sedan. Jag var på Stamford bridge. Chelsea-Everton. Everton utan Arteta men med en comebackande Cahill. Jag var där i god tid innan, givetvis. Jag hade ingen biljett men hade iallafall bestämt mig för att insupa lite Premier league luft, känna på det. Även om det inte skulle ges möjlighet att se någon match. Slutsålt nämligen, såklart.
Jag vandrade runt arenan i cirka en timma, sprang på en mjukis-klädd Malouda, som var skadad för dagen och senare även en spritluktande gubbe. I vanliga fall skulle jag varit fantastiskt nöjd med att se Malouda. Men just den här dagen var det gubben som gjorde mig allra lyckligast. Han krängde biljetter. Jag köpte direkt, hann inte ens tänka tanken att pruta. 70£. Pang bom. Jag var inne.
Shed Lower, kortsida. Trots att gubben garanterade långsida. Men skit i det. Jag satt bland Chelsea-supportrar men bara tre meter bort på min högra sida återfanns Everton-fansen. Kul som fan. Så många "counts" har jag aldrig hört skrikas på en och samma dag.
Första halvlek, bakom Howard i Everton målet. Howard gjorde några riktigt bra räddningar. Han växer, så länge han kan kontrollera sitt tourettes (undrar om det stavas så) åtminstonde. 0-0 i halv tid.
Andra halvlek, bakom Chelseas mål och Cudicini. Drogba gör 1-0.
Sen, i den 87:e minuten. Då händer det. McFadden viker in från höger och skjuter, skottet tar på en Chelsea-back och går i en vid båge in i straffområdet. Cahill finns där, med Belletti i ryggen. Belletti gör som vanligt ett kasst defensivt arbete. Cahill tackar och bockar. Cahill gör en cykelspark, pang bom igen, i mål! 1-1. Jag blir glad som fan men håller mig fortfarande tyst och lugnt. Feg som jag är. Det var nämligen en upplevelse att se hela Everton-klacken explodera och svårt att inte ryckas med.
Everton spelarna bildar hög framför mig och läktaren till höger om mig exploderar. Fett!
Sedan bar det av hem. Hem till Svedala. Till Råsunda. Sverige-Lettland. Tommy Söderberg med familj kunde tyvärr inte gå på matchen så honoms dotter skänkte mig och en kompis sina biljetter. Snälla som få, tack och bock!
Matchen var sådär. Sverige är i EM. Kallt var det också, men det var gratis!
Sedan bar det av till Porto. Där var det varmare men det tar vi en annangång, för jag är tillbaka!
Tjena.
Nere och vänt
Har varit nere på jorden en sväng. Däckad mer eller mindre. Bloggen samt mycket annat har därför blivit lidande, men jag tror den samt mycket annat kommer att överleva ändå. Hoppas.
Har ju hänt en del fast ändå inte.
Arsenal - United, det blev 2-2 och det var rättvist, bittert för United dock. Men ändå på någotsätt rättvist. Blev mest imponerad av United, hur de liksom malde ner Arsenal. Verkade tillbaka pressade men skruvade då upp tempot ytterligare och lyckades trycka in ett ledningsmål. Men återigen, starkt av Arsenal att komma igen. Och rättvist. Trots allt.
Champions League rullar på och Liverpool krossar. Jag vet att det är lite som att vända kappan efter vinden men jag gör det. Nu. Peter Crouch borde spela oftare och mer. Inte för att han nödvändigtsvis är en sådan fantastisk fotbollsspelare, för det är han inte. Men för att han är det närmaste Liverpool kommer en målskytt av rang. Kuyt är definitivt inte en målskytt av rang, inte heller Voronin. Och faktiskt inte heller Torres. Som i och för sig är trasig titt som tätt i alla fall...
Chelsea så. 0-0. Grant visar att han minsann visst kan spela som Mourinho om han bara vill. Frågan är väl bara varför Henk satt bakom honoms ryggen och smålog hela tiden. För 0-0 var väl inte så jävla roligt, eller? Helt ok dock. Chelsea går vidare.
***
Ikväll tror jag att vi kan förvänta oss två krossar, i alla fall två vinster. Arsenal mot Slavia Prag och Manchester United mot Dynamo Kiev.
Arsenal kommer antagligen inte springa in sju mål den här gången också men ett par stycken tror jag nog det blir. United gör antagligen processen kort med Dynamo. Jag tror att Ferguson samt United tycker det vore förbannat trevligt att säkra avancemang i turneringen redan ikväll. Ett avgörande borta mot Roma är knappast något drömscenario. Men det är lugnt. Det går vägen.
***
Jääskelainen till Arsenal? Hoppas det, för Arsenals skull.
***
Kul det var. Det var ju inte igår. Inbillade mig ett tag att jag tröttnat. Men nej.
Åker til London på fredag, ska kolla fotboll och hänga fett. Det ska bli roligt.
Men först, Champions League.
Har ju hänt en del fast ändå inte.
Arsenal - United, det blev 2-2 och det var rättvist, bittert för United dock. Men ändå på någotsätt rättvist. Blev mest imponerad av United, hur de liksom malde ner Arsenal. Verkade tillbaka pressade men skruvade då upp tempot ytterligare och lyckades trycka in ett ledningsmål. Men återigen, starkt av Arsenal att komma igen. Och rättvist. Trots allt.
Champions League rullar på och Liverpool krossar. Jag vet att det är lite som att vända kappan efter vinden men jag gör det. Nu. Peter Crouch borde spela oftare och mer. Inte för att han nödvändigtsvis är en sådan fantastisk fotbollsspelare, för det är han inte. Men för att han är det närmaste Liverpool kommer en målskytt av rang. Kuyt är definitivt inte en målskytt av rang, inte heller Voronin. Och faktiskt inte heller Torres. Som i och för sig är trasig titt som tätt i alla fall...
Chelsea så. 0-0. Grant visar att han minsann visst kan spela som Mourinho om han bara vill. Frågan är väl bara varför Henk satt bakom honoms ryggen och smålog hela tiden. För 0-0 var väl inte så jävla roligt, eller? Helt ok dock. Chelsea går vidare.
***
Ikväll tror jag att vi kan förvänta oss två krossar, i alla fall två vinster. Arsenal mot Slavia Prag och Manchester United mot Dynamo Kiev.
Arsenal kommer antagligen inte springa in sju mål den här gången också men ett par stycken tror jag nog det blir. United gör antagligen processen kort med Dynamo. Jag tror att Ferguson samt United tycker det vore förbannat trevligt att säkra avancemang i turneringen redan ikväll. Ett avgörande borta mot Roma är knappast något drömscenario. Men det är lugnt. Det går vägen.
***
Jääskelainen till Arsenal? Hoppas det, för Arsenals skull.
***
Kul det var. Det var ju inte igår. Inbillade mig ett tag att jag tröttnat. Men nej.
Åker til London på fredag, ska kolla fotboll och hänga fett. Det ska bli roligt.
Men först, Champions League.
